Dövhet och teckenspråk
Svenskt teckenspråk
Svenskt teckenspråk är ett fullvärdigt, visuellt språk med egen grammatik – inte en tecknad form av svenska. Här förklarar vi språkets natur och dess rättsliga ställning enligt språklagen.
Ett eget språk
Svenskt teckenspråk är ett fullvärdigt språk med egen grammatik. Det är alltså inte svenska som förts över till händerna, utan ett självständigt språk som vuxit fram i den svenska dövgemenskapen.
Språket är visuellt och gestuellt: det uttrycks med händer, ansikte och kropp och uppfattas med synen. Ansiktsuttryck och munrörelser är inte utsmyckning utan bär grammatisk betydelse – de kan till exempel visa om något är en fråga eller påverka innebörden av ett tecken.
Teckenspråk är inte internationellt. Svenskt teckenspråk skiljer sig från till exempel amerikanskt, brittiskt eller finskt teckenspråk, med egna tecken och egen grammatik. Vill du läsa om hur språket skiljer sig från tecken som stöd, se artikeln om teckenspråk och TSS.
Rättslig ställning
Svenskt teckenspråk har en tydlig ställning i svensk lag. Genom språklagen (2009:600) har samhället ett särskilt ansvar för språket – på motsvarande sätt som för de nationella minoritetsspråken.
Språklagen (2009:600)
- 9 § – Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
- 14 § – Den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl behöver teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Vad "skydda och främja" innebär
Att skydda och främja teckenspråket är inte bara ord i en lag – det får praktiska följder. I stort handlar det om att döva och andra teckenspråkiga ska kunna använda sitt språk i vardagen och i mötet med samhället. Det kan till exempel gälla:
- Rätt till tolk i kontakter med vård, myndigheter och arbetsliv. Läs mer om tolktjänst.
- Möjlighet att lära sig och utveckla språket – för döva barn, men också för föräldrar och anhöriga som vill kunna teckna. Se lära sig teckenspråk.
- Samhällsinformation på teckenspråk, så att viktig information når fram också på teckenspråkigas eget språk.
Ett språk som lever
Svenskt teckenspråk beskrivs och dokumenteras på samma sätt som andra språk, bland annat i forskning och ordböcker. För många är det både ett vardagsspråk och en självklar del av att vara döv och tillhöra en teckenspråkig gemenskap.